Senaste tiden har många öppnat upp sig och berättat om hur de förlorat vänner och närstående i samband med att de blivit gravida/fått barn. För mig har det varit obegripligt att en sådan sak skulle förändra relationer, att någon i ens närhet på något sätt kan missunna en något så fint som ett barn. Under min graviditet fick jag tyvärr uppleva det själv och om det inte varit för min egen erfarenhet så hade jag haft svårt att tro att det kunde vara sant. Det är svårt att beskriva men det känns som att jag gått igenom hela känsloregistret över dessa situationer, allt i en konstig blandning av ilska, oförrätt, medlidande och sorg. Men ju mer jag funderar över det desto klarare blir det att det varken är personligt gentemot mig eller mina barn, utan att det har att göra med personerna själva. Ofta handlar det om svartsjuka hos dom som själv önskat barn och inte kunnat få, eller som fått barn men inte varit den föräldern de önskat. Dessutom kan det säkert svida i mångas ögon att se andra i deras närhet gå vidare, ta sig framåt och få balans i livet medan de själva står kvar och stampar i samma gamla slitna ekorrhjul.
Mitt liv har varit allt annat än en räkmacka, men jag är nöjd ändå. När livet har gett mig citroner så har jag bannemig hittat sätt att göra den där berömda lemonaden som alla snackar om. Jag har tagit mig framåt, alltid haft ett jobb, rest runt och sett (delar av) världen, träffat kärleken och skaffat barn, fått flera ovärderliga vänner längst vägen, nått högt uppsatta mål och upplevt mängder av fantastiska saker som gjort livet speciellt. Det är klart att saker händer, livet förändras och det är motigt ibland. Hur som så vill jag råda dig som läser detta att lägga energi på dom som förtjänar det, visa uppskattning, vara ödmjuk och kämpa för det Du vill och det Du mår bra av, oavsett vad alla andra säger eller gör.
Våga ta steget och släppa taget om dom som tar mer energi än de ger och investera i dig själv, det är vad detta året till stor del handlat om för mig.
♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar