En sentimental hemkomst

Första dygnet hemma på solsidan har varit sentimentalt, fullt upp, smärtsamt och mer eller mindre sömnlöst.

Igår bestämde vi oss för att checka ut från BB och bege oss hem till storasyster. Trots att tanken från början var att stanna till på söndag så kändes det ändå som rätt beslut, plus att BB var överbelastat och jag inte ville vara där själv.

När vi kommit hem och packat upp så gick M ner till farmor och farfar och hämtade en väldigt saknad Nova, ögonen vattnades på en gång när jag såg henne. På tre dagar hade hon hunnit gå från liten bäbis till en stor tjej kändes det som och  nu när vi hade lillebror att jämföra med så blev det på en hundradels sekund så verkligt hur fort tiden faktiskt går. När Novis kom hem hade vi lagt lillebror i lekrummet så att "syskonpresenteringen" blev neutral och hon fick hitta honom själv. Det verkade som att hon tyckte det var spännande samtidigt som hon såg undrandes ut. Hon tittade på honom och gav sitt sötaste leende, sedan såg hon att barngrinden var öppen och tog tillfället i akt att snabbt krypa ut och stänga efter sig. Så spännande var det, hihi.

Först nu börjar jag inse att det verkligen kommer att bli fullt upp med två minis i huset, speciellt när lillebror väl börjar krypa och dom tycker det är kul att pröva sina vingar (och mammas tålamod, haha) på olika håll. Just nu är jag inte så kaxig då jag knappt kan röra mig och varken får eller kan bära, tycker synd om M som under denna månaden kommer få göra det mesta här hemma samtidigt som han behöver ta hand om tre bäbisar; Nova, lillebror och mig. Men samtidigt så kommer jag ha en hel mammaledighet att ta igen det på, så det jämnar ut sig i slutändan.

Novis var leksugen när vi kom hem och föräldrarna trötta, men det var full rulle till 20-snåret då hon somnade, sedan åt vi glass och såg en film...eller såg och såg, jag somnade titt som tätt. När klockan var 23 så masade vi oss med tunga steg till sängen och det var amningsdags. Först ena tutten, blöjbyte och rapning, andra tutten och sedan somnade han...trodde jag. Nej, sedan var det amning ena tutten, brak i brallan och amning på andra tutten och sedan somnade han inte heller. Eftersom att han ammat på bra, länge och ofta så trodde jag att han var mätt och kanske bara hade sugbehov, så han fick suga på mitt lillfinger ett tag, men efter knappt 20 minuter var det slut med det och dags att amma igen.

När det var färdigammat och jag behövde hjälp att ta mig upp ur stolen så låg M och drog timmer så att det stod härliga till, han var långt bort i drömmarnas land och hörde ingenting av mina ynkliga nödrop. Jag sträckte mig efter klockradion och drog på den på hög volym, tände en lampa som lös upp hela rummet som en sol, inte en reaktion. Zzzzzzzzzz... Efter mycket ompande och ojande så lyckades jag tillslut få med mig lillebror upp ur stolen, tack och lov för smärtstillande!

Till slut fick vi liv i M som bytte blöjan på nytt och sedan var det dags för amning igen, denna gången bet jag ihop och tog sängen så att jag skulle kunna putta liv i M om vi behövde assistans. Efter galet många amningar så somnade han till sist och jag fick dryga 3h sömn innan det var dags igen. Det är tur dom är söta dom små liven!

Här är det lilla underverket♥På den här bilden är han väldigt lik Novis när hon var nykläckt, likadan näsa och samma oemotståndliga pussmun! Tänk att en sådan liten människa kan bli en sådan stor del av ens liv på så kort tid, så mycket kärlek!

♥

PS. Följ mig gärna på Instagram också, du hittar mig som: MittGlammigaLiv