Minnesvärda anteckningar

Mitt i allt kaosartat röjande hittade jag igen några minnesanteckningar som skrevs under tiden jag låg på BB, kan avslöja att jag drog på smilbanden både en och tre gånger. Att ens läsa igenom dom mindre än en vecka innan jag ska snittas på nytt var vågat, men jag måste ändå bjuda på några ocensurerade sköningar från återhämtningstiden.

Dag 1 (mån 9/2-15)
Snittet är klart och Nova föddes kl.12:08, med EDA och spinalbedövning känner jag ingenting. På kvällen vill jag testa att gå så Mathias och en barnmorska hjälper mig först från liggandes till sittandes, sedan får jag ta Mathias runt halsen för att dras upp till stående. Det bokstavligt talat som att jag skulle gå av på mitten, det gjorde sååååå ont! Det blev inget gående alls, men jag stod upp. Hurra?

Dag 2 (tis 10/2-15)
Mathias hjälpte mig upp och jag gick runt i rummet med hjälp av ett gåbord, iklädd sjukhusets heta fallskärmstrosor och tillhörande nattlinne, med kateter i ena handen. Jag tog mig inte ens ur rummet och ändå var jag helt slut, pensionärskänsla deluxe. Senare kom narkosläkaren in och sa att jag kan ha en nervskada.

Dag 3 (ons 11/2-15)
Barnmorska efter barnmorska försöker norpa åt sig katetern som jag haft sedan i måndags och som jag för övrigt var väldigt skeptisk till att ens ha till en början, men jag vägrar släppa ifrån mig den. Dom säger att jag kan få urinvägsinfektion annars, men eftersom att jag fortfarande inte lyckats ta mig ur rummet och katetern gör att jag inte känner av när jag är kissnödig så är jag rädd för att kissa ner mig om den tas bort. Till slut lyckas jag flörta till mig några timmar till med den. Dom tar bort den vid lunchtid och kl.13 gör jag mitt första toalettbesök. Trots att jag känner mig som en 90-åring med gåstol så är det med stolta steg jag spatserar iväg till toaletten, som ligger max 3m utanför rummet. Tidigt på morgonen fick jag även träffa en erfaren narkosläkare som skulle kolla på mina ben då jag haft domningar och svårt att röra både ben och fötter. Han baddar med sprit för att se hur och var jag reagerar på kylan, känner och pickar med ett föremål som har en trubbig och en vass sida, ber mig lyfta benen och trycka/dra med fötterna. Han konstaterar att jag fått en nervskada som gör att jag har nedsatt känsel/rörlighet i höger ben, det bör med hjälp av några övningar självläka inom 3-6 månader. Läkaren säger att det kan bero på två saker, EDA:n (vilket är ovanligt) eller att Nova låg och tryckte neråt utan framsteg under en väldigt lång tid, 12h. Det är sannolikt nummer två. På kvällen går jag på toa med gåstolen, det gör fortfarande väldigt ont och går väldigt långsamt. När jag ska byta binda tappar jag den på golvet och spenderar 10-15 långa minuter på att försöka få upp den, men jag tar mig bannemig inte ner och jag får trycka på larmknappen så att en barnmorska kan hjälpa mig. Det kändes, haha! Där märker man att de små sakerna kan göra så mycket, som att kunna eller inte kunna röra sig obehindrat. Jag kände mig helt förstörd efteråt och tårarna sprutade hejvilt. Dels för toaincidenten, men även för smärtan och att jag kände mig så dålig som inte kunde göra enkla saker själv och tyckte både utvecklingen och återhämtningen gick för långsamt. Sedan för att Mathias varit så bra på att hjälpa både mig och Novis att jag fick dåligt samvete samtidigt som att jag "missade" viktiga saker (byta första blöjorna och sådant) under Novis första dagar. En kombination av spänning som släppt och hormoner som flödade fritt.

Dag 4 (tors 12/2-15)
Idag är jag beredd att göra det mesta bara jag får mig en dusch, det är snart 5 dagar sedan sist! Vi gör upp en dagsplan och vid 14-15 tiden är det dags. Jag tar min första dusch - ståendes, något yr och illamående men ändå duschandes, åååååh himmelrike! Efter duschen känner jag mig mycket fräschare och vid liv, smärtan känns lite  mindre och jag kan gå lite lite bättre, bitvis utan räcern. Men det svider på rejält så fort smärtlindringen avtar, precis som när man får salt i ett öppet sår, fast mycket värre! På med ett dussin skivade citroner och några flaskor tequila så börjar vi närma oss den känslan jag försöker beskriva. På kvällen har jag missat smärtstillandet som jag ska ta efter max 8h och gråter floder av den svidande smärtan, då kommer även samvetskänslorna tillbaka. På dagen någon gång upprepas även toaincidenten. Men denna gången lyckas jag ta upp bindan själv, där och då var jag en vinnare.

Fredagen (den 13:e) hittar jag inga anteckningar över, så den var nog relativt lugn och utan större utsvävningar. På lördagen 14/2 var det alla hjärtans dag, det var den dagen vi packade ihop oss och lämnade BB för att fira på bästa sätt hemma, en familjemedlem rikare.

♥

 

PS. Följ mig gärna på Instagram också, du hittar mig som: MittGlammigaLiv