Graviditetsavslöjanden

Jag tycker att det är roligt att höra om hur andra berättat för sina nära och kära att de väntar barn, därav vill jag också passa på att dela med mig om hur vi berättade. När vi väntade Nova så berättade vi på många olika sätt, medan med nummer två så tog vi många flugor i en smäll, men det tar jag i ett annat inlägg.

Så här berättade vi för barnens

Morfar & plastmomma: Vi specialbeställde en tårta med en marsipanbäbis på och en pratbubbla som sa "Hej morfar", som serverades när dom kom och hälsade på.

Gammelmormor: I samband med att hon fyllde år så fick hon ett kort där det stod "Eftersom att du fyller år så vill jag ge dig det bästa jag vet, men du måste lova att ta väl hand om den och att jag får låna den när jag är på besök." När hon öppnade den tillhörande presenten så var det två stycken nappar med babyrelaterade #hashtags på.

Farmor & farfar: Även farmor fyllde år i samma veva som vi berättade om den första graviditeten, tänka sig vad vi tajmat både här och där. Hennes present var en fotoram med texten "love" och plats för två kort. På den översta delen av ramen hade vi ett kort på mig och M. På den understa som var extra väl inslaget så hade vi den första ultraljudsbilden och med texten "Grattis på födelsedagen farmor! Jag är nu ca 20 mm 'stor' och kommer och hälsar på i slutet av januari." Nu kom Novis 9e februari i stället, men man vet ju sällan exakt, hehe.

Morbror och hans fru: Då de skulle iväg på segeläventyr i 1 år och vi egentligen skulle komma och hälsa på dom i Karibien rätt precis då Nova var beräknad så ville vi berätta innan. Vi gjorde en liten häftbok där vi skrev och önskade dom lycka till, tyckte det var synd att dom missade min och M:s kommande 60-årsfest men att de fick en ny chans att fira 63-årsfesten nästa år i stället.

Min bästa vän: Då vi bor över 80 mil ifrån varandra och jag ville vänta och säga det face to face så fick det bli när vi möttes upp i Prag i september. Vid det laget så hade jag börjat få en söt liten kula, så när vi möttes upp på vårat hotellrum så snurrade jag ett par varv och frågade vad han tyckte om "min fina form".

Här är tårtan vi serverade momma och moffa ♥

Hur berättade ni för dina nära och kära att det var dags för tillökning i familjen?

♥

 

PS. Följ mig gärna på Instagram också, du hittar mig som: MittGlammigaLiv

Paleowok á la Linda

Då en vän till mig kör Paleo så får jag möjlighet att testa vingarna i den världen när hon kommer på besök. Denna gånger kokade jag ihop en räkwok med lime i som (om jag själv ödmjukt får säga det) blev kanon, se nedan för recept.

Paleowok á la Linda
- 4 portioner

1 msk kokosfett att steka i
1 st gul lök
1 st zuccini
250 gram champinjoner
3 st lime
1 burk vattenkastanjer
1 burk Santa Maria Organic Coconut Milk
1 burk Mrs Cheng's Thai Red Curry
1 paket (300 gram) sjögräsnudlar
250 gram skalade räkor

Gör såhär

1. Skiva zuccinin och skär den sedan tvärs över två gånger så att varje skiva blir fyra bitar
2. Grovhacka löken
3. Skiva champinjoner och lime (spara en skiva lime för varje portion till garnering+kanterna)
4. Lägg zuccini, lök, champinjoner, lime och vattenkastanjer i en stekpanna tillsammans med en gnutta kokosfett och pressa över limesaft från kanterna som blev kvar. Stek på medelhög värme tills det fått yta.
5. Lägg sjögräsnudlarna i ett durkslag och skölj väl i kallt vatten
6. Häll i sjögräsnudlar, kokosmjölk, Red Curry och räkor i stekpannan, sänk värmen till 3:an och låt sjuda i 15-20 minuter.

Upp på tallrikarna, på med en skiva lime och sedan är woken redo att serveras.

 ♥

 

PS. Följ mig gärna på Instagram också, du hittar mig som: MittGlammigaLiv

Kompartmentsyndrom

I samband med Novas förlossning så fick jag en nervskada i ryggen som gjorde att jag under sjukhusvistelsen (drygt 1 vecka) hade känselbortfall i benen, väldigt obehagligt där och då men det gick över som tur var. Dock hade jag fortsatt ont i ryggen flera månader efter. Nu känner jag av det onda igen på exakt samma ställe som det var när jag låg på BB, plus att det även börjat värka neråt svanken. För att vara på den säkra sidan så beslutade jag mig för att boka tid hos läkaren på MVC för att kolla upp det.

Min doktor är väldigt effektiv, minst sagt. Med dryga 40 år i branchen hoppar han småsnacket och går rakt på sak, ett besök tar oavsett ärende sällan mer är 5, max 10 minuter. Men han är bra. Hans bedömning var att det neråt svanken (eller bäckenet, som han säger) är foglossning. Vad gällande smärtan i mitten av ryggen så trodde han som jag befarat att det hänger ihop med nervskadan som uppstod i samband med förlossningen, sedan sa han att det lät som "kompartmentsyndrom" och bad mig googla det.

Detta är vad min kompis Google (1177.se - Klicka här för att läsa hela texten) säger om saken.

"Om du får kompartmentsyndrom sväller en muskel så att den eller närliggande blodkärl och nerver kan skadas. Om det upptäcks i tid blir det bra med behandling. Om en muskel sväller blir den större. Då blir det för trångt i de hinnor eller ben som omger muskeln och bildar muskelfack. Det är orsaken till att skador kan uppstå.

När du har fått kompartmentsyndrom svullnar kroppsdelen. Det gör mycket ont både när du vilar och när du anstränger dig. Du kan även tappa känseln och få svårt att röra den skadade kroppsdelen. Vid både akut och kronisk kompartmentsyndrom kan du behöva opereras för att öppna muskelfacken. Om du har akut kompartmentsyndrom måste du opereras så fort som möjligt för att undvika skador."

Rådet jag fick av denna läkaren var bäckenbälte, att i största möjliga mån undvika att bära Nova (största utmaningen hittills) och att uppsöka sjukgymnast. När jag frågade om det fanns risk för att jag skulle få känselbortfall igen så svarade han att det är mycket möjligt. Direkt efter så sa han "Men det finns ju många gravida som använder kryckor, så det finns lösningar på det med ska du se", som om det vore någon tröst. Efter att ha läst detta så börjar jag fundera över om och i så fall hur det skulle påverka mig under graviditetens gång. Tänk om jag helt plötsligt börjar tappa känsel och om det blir mer än på BB...läskigt! I mina öron lät det med kompartmentsyndrom rätt dramatiskt. Men nu ska jag inte gå händelserna i förväg då det säkert inte är så illa som det låter, hoppas jag i alla fall.

Någon som är bekant med kompartmentsyndrom sedan innan och har någon användbar info?

♥

 

PS. Följ mig gärna på Instagram också, du hittar mig som: MittGlammigaLiv

Ett upprörande beslut

Att ta bort en person från din Facebook verkar vara det ultimata sättet att göra någon förnärmad. Detta även om man aldrig skriver till varandra eller på något sätt interagerar så är det konstigt nog ändå väldigt viktigt för många att förbli vänner på Facebook.

När jag startade mitt konto på Facebook för 6-7 år sedan så var det för att kunna hålla kontakt med familj och vänner, främst de som bodde långt bort. Sedan längst vägen dök det även upp en hel del gamla klasskompisar och andra jag gått i samma skola som (även om vi aldrig umgicks), arbetskollegor, vänners vänner och ytligt bekanta. Med åren landade siffran på runt 1000 vänner, eller "vänner", för däribland finns allt ifrån roliga, inspirerande och positiva personer, gnällhönor och energitjuvar som alltid hittar någonting att klaga över, de som älskar att hålla koll på andra (men aldrig gillar/kommenterar/skriver) och sprida det vidare till alla som är beredda att lyssna på senaste skvallret, till släktingar och vänner. Jag har i omgångar försökt att sålla agnarna från vetet men nu har jag beslutat mig för att helt enkelt ta bort min sida permanent och börja om från noll.

Min tanke är att ha en sida där jag kan hålla kontakt med mina nära och kära, lägga upp bilder och skriva om senaste nytt för dom som är genuint intresserade av att veta vad som händer i vårat liv. Den nya sidan kommer att vara till för de personer som är en del av mitt liv idag, de som ger mig energi och inspirerar, roliga och härliga personer, de jag umgås med och som på andra sätt är viktiga i mitt liv.

Givetvis så är inte allt solsken och gudomliga chai latte årets alla dagar, livet skiftar färg emellanåt och så är det för alla. Men i slutet av dagen så kommer negativa personer med ständigt negativ attityd aldrig att föra dig närmre dina mål. Omge dig med positiva personer, andra med liknande eller större ambitioner än dig själv. Låt dig inspireras och inspirera andra, det är mitt mål.

♥

PS. Följ mig gärna på Instagram också, du hittar mig som: MittGlammigaLiv

Nedräkningen har börjat

Kläderna är urvridna och upphängda för torkning, russinfingrarna börjar återfå sin släta form och en rykande het kopp thé står och väntar på mig. Om det regnade igår så ösregnade det idag vill jag lova, och gissa om jag äger några regnkläder? Njaa... Med andra ord så blev det en minst sagt blöt promenad. Men det blev en timmes traskande i alla fall och de bästa promenaderna är trots allt de som blir av, så jag är nöjd med dagens insats.

Det är gott att vara liten och få ligga omstoppad i vagnen och somna till ljudet av studsande regndroppar ♥

Trots att vädergnäll är svenskarnas signaturmelodi så är en skvätt regn ingenting att hänga läpp över. Det har varit en riktigt härlig sommar med många fina dagar, speciellt för mig som är mammaledig och har haft all möjlighet i världen att ta vara på alla solstrålar. Trots alla solskenspromenader så är jag fortfarande vit som ett lakan. Lägger man en vit sten på mig så finns chansen att den misstas för ett födelsemärke, ja det är faktiskt så det är. Men nu ska det (förhoppningsvis) bli ändring på det då vi beslutat oss för att förlänga sommaren och åka till Rhodos två veckor. Det blir första utlandsresan med Novis, så det ska verkligen bli roligt och det är säkerligen en hel del att tänka på inför resan.

Här är den, Rhodos strand ♥ (bild lånad från Apollo)

Nu har nedräkningen börjat och det känns riktigt bra att veta att klarblått vatten, fina stränder, god mat, spännande utflykter, kvalitetstid, sol och bad ligger mindre än en månad bort.

Du som varit i Rhodos, vad är ditt bästa upplevelsetips?

♥

 

PS. Följ mig gärna på Instagram också, du hittar mig som: MittGlammigaLiv

Inga ursäkter

I morse vaknade jag av mitt eget snörvlande, det verkar som att det är min tur att få en förkylning nu. Efter att ha börjat morgonen med min favoritsmoothie så var det bara att ladda upp med honungsthé. Jag är inne på dagens femte kopp nu så "peppar peppar" på att den onda halsen reparerar sig snabbt!

Så fort hela familjen fått i sig frukosten så började det smattra mot rutorna och himlen öppnade sig, men det kändes helt okej efter som vi fått njuta av så många fina soliga dagar senaste veckorna. En regnig dag brukar vara mångas ursäkt att stanna inne, speciellt om man inte känner sig på topp. Men jag bestämde mig för att vara starkare än mina ursäkter, bylsade på mig och Nova kläder efter väder och tog en dryg timmes promenad i ösregnet. Det var skönt att komma ut en sväng och dessutom rätt mysigt att höra regndropparna slå mot huvan. Nu kan jag med gott samvete slå mig ned med en tidning och en kopp thé och bara slappa en stund.

Ha en fortsatt fin dag!

♥

 

 PS. Följ mig gärna på Instagram också, du hittar mig som: MittGlammigaLiv

Om sanningen ska fram

Nu är det dags för mig att berätta hur det ligger till...

Ni som hängt med från start vet att jag gick upp totalt 30 kg när jag var gravid med Nova, från 57 kg till 87 kg. För mig som efter en lång tid med strikt kost och hård träning precis nått min målvikt så var det tufft  att se vågen ticka upp så mycket, men hon var värd vartenda kilo. 

Eftersom att jag startade denna bloggen i slutet av graviditeten så blev det inte så mycket till gravidblogg som jag tänkt från början, i stället var min plan att låta er följa med mig på vägen tillbaka till ursprungsformen efter graviditeten. Min resa började med att jag delade med mig av vad jag åt, hur jag rörde mig och hur många kilon jag gått ned, sedan slutade jag skriva om viktnedgång.

Anledningen till detta är varken att jag tappat motivationen eller att målet känns ouppnåeligt, för jag ska tillbaka i form och jag vet att det är fullt möjligt. Nu berodde det helt enkelt på något underbart, roligt och positivt då jag insåg att jag inte kommer att gå ner mer i vikt närmsta nio månaderna eftersom att vår lilla familj på tre kommer att växa och bli till fyra i början av nästa år - ♥ Lycka! ♥

PS. Följ mig gärna på Instagram också, du hittar mig som: MittGlammigaLiv

Sommarfavorit 2015

Nu har jag helt klart hittat min favorit för denna sommaren, läskande god och oförskämt enkel att göra. Kan det vara en ny smoothie jag pratar om? Klart det är, för det är ju sååå gott! Det blev en stor portion så Nova fick smaka och hon blev alldeles till sig och ville bara ha mer och mer, det tar jag som ett tecken på ett lyckat recept.

Grönt är skönt ♥

Sommarsmoothie

- 1 stort glas/2 mindre glas

Allt du behöver är:

1 st avocado

1 dl äpplejuice

1 dl tropisk juice

2 st kiwis (jag använde gula, men gröna passar säkerligen lika bra)

3 dl frusen mango

Mixa slät och servera, mums!

♥

 

PS. Följ mig gärna på Instagram också, du hittar mig som: MittGlammigaLiv

Onaturligt naturligt

Denna sommaren har varit speciell, främst för att detta har varit vår första sommar som föräldrar. Magiskt! 

Jag vet fortfarande inte om jag riktigt förstått 100% fullt ut att jag är en mamma än, även om jag vet det och känner mig som en. Det är svårt att förklara hur jag menar. Men om jag tänker på när man lär känna någon ny som har barn när man först träffas så känns det så självklart att den personen är en förälder, som att denne har varit det i hela sitt liv, nästintill född som förälder. Men om jag å andra sidan tänker på vänner som jag haft i mitt liv sedan långt tillbaka som får barn, så har jag fortfarande svårt att begripa att dom gått från sitt "gamla jag" som jag alltid känt till att plötsligt kunna ha ett barms blöjinnehåll eller senaste kräkhistorien som hetaste ämne vid middagsbordet. 

Ni som läser detta (och själva inte har några barn än) undrar säkert vad jag har för konstiga vänner som pratar sådant mitt i maten, vänta du bara... Plötsligt händer det du aldrig trodde skulle hända och som mycket annat så kommer du märka att även de skummaste sakerna kan börja kännas onaturligt naturligt. Det låter konstig, men det finns många småbarnsföräldrar som med ett leende på läpparna känner igen sig och vet precis vad jag pratar om.

♥

PS. Följ mig gärna på Instagram också, du hittar mig som: MittGlammigaLiv

Hälsoboosta med grönt!

"An apple a day keeps the doctor away"

Som ni vet så gillar jag att experimentera fram smoothies och idag var det dags för en grön smoothie. Många pratar om att grönt ska göra underverk för kropp och knopp så jag kollade närmre på innehållet av min smoothie och kom fram till att den bland annat bjuder på Omega 3, C och E-vitamin som är bra för både hud och hår, ja tack! 

Med andra ord mumsigt och hälsosamt på samma gång, se nedan för recept.

Lindas gröna smoothie

2st skalade gröna äpplen

2st kiwis

1st avocado

 2dl äpplejuice (Jag gillar Rynkebys äpplejuice) 

Isbitar, cirka 10st

Mixa, servera och njut av en frisk och fräsch smoothie

♥

 

PS. Följ mig gärna på Instagram också, du hittar mig som: MittGlammigaLiv

Skogens guld

Så fort vi slagit upp ögonen i morse så bestämde vi oss för att kasta i oss frukost (bananpannkaka blev det för övrigt, gudomligt gott!) och ta med Novis till skogs så att hon fick uppleva sin livs första kantarelljakt. Det blev dock mer jakt än kantareller då skogens guld verkade ha gömt sig alltför väl.

Det var inte helt lätt att räkna dom och rensningen tog sin lilla tid, som ni förstår.

Väl hemma så började jag räkna ihop dagens fångst och fick det först till 16 stycken, vilket kändes väldigt futtigt, även om det i och för sig fortfarande hade varit 3 stycken fler än sist vi var iväg för ett par år sedan. Men icke, det hade gömt sig ett par småttingar så det blev en total på hela 18 stycken gyllene kantareller. Tankarna började genast att snurra kring alla tänkbara alternativ: kantarellsoppa, kantarellsås, kantarellpaj, kantarellgryta, kantarelltoast, smörslungade kantareller, kantarellpasta... Först trodde jag knappt vi skulle kunna göra något av dom (när vi hade 16) men nu när det var 18 stycken så var möjligheterna oändliga, vad skulle vi göra med denna uppsjö av kantareller? 

Beslutsångesten övervanns och jakten på skogens guld firades med kantarelltoasts, mums!

♥ 

 

PS. Följ mig gärna på Instagram också, du hittar mig som: MittGlammigaLiv

Ett stort tack!

I helgen hade vi Novas andra (och sista) namngivningskalas. Eftersom att min sida av släkten bor 80+ mil norrut och M:s sida av släkten bor i närheten så tyckte vi att det vore bäst att dela upp det så att andra slapp resa långväga för att kunna närvara, som jag sagt tidigare så var det alltså inte för att vara märkvärdiga på något sätt. Vi blev cirka 45 personer på vardera namngivning så det fanns att stå i. Det var otroligt kul att så många ville vara med och fira vår dotter, samtidigt som det var synd att vi inte hann prata med alla man träffar så sällan då det tyvärr oftast ska bröllop, dop eller begravning till för att släkten ska samlas.

Det finns någon form av namngivningsförättare man kan använda sig av för själva namngivningsceremonin,  men vi hoppade den delen och bestämde oss för att enbart ha kalas där släkt och vänner fick möjlighet att träffa Nova och varandra, äta gott och ha det trevligt. Såhär i efterhand hade det säkerligen också haft sin charm med en ceremoni, men alla verkade nöjda och glada ändå. Vad gällande namnet så körde vi i stället en lagfrågesport som handlade om allt från hur många i:n som får plats på ett A4 papper i Word till vad Nova hette i mellannamn, hennes första smakprov utöver mjölkersättning, hennes födelsevikt med mera. I matväg hade vi på den första pastasallad innan tårta (som Novas momma bakat), kakor, pannacotta och godis. På den andra bjöd vi inte på mat utan gick i stället direkt på ett mastigt efterrättsbord fyllt med hembakade godsaker, för egentligen...vem har någonsin klagat på att få äta sig mätta på sötsaker? Ingen.

Nova hälsar och tackar allra hjärtligt för alla fina presenter hon fick. På det första namngivningskalaset räckte inte tiden till för presentöppning så vi fick göra det i efterhand, medan vi på gårdagens körde en snabbvariant för att alla som ville skulle få möjlighet att se vad hon fick, se reaktionerna och "jämföra", hehe. Huvudpersonen själv var helt färdig och låg nere och snarkade medan vi öppnade, men hon blev glad när hon vaknade.

Utöver många vackra och värmande ord så fick hon en hel drös med bra och fina presenter som vi vill dela med oss av. För vem vet, en dag kanske det är dags för namngivning/dop och det behövs presenttips.

Hon fick: 10 st halsband (varav 7 st var hjärtan i olika slag, en stjärna, en lyckopeng, och en med peacetecken), 2 st armband, flytväst, gitarr, en rosa xylofon, en namntavla, en porträtt tavla, sagoböcker, en bok om hur man gör bra barnmat (ingen press alls *ler*), en barnkammarbok med rim och ramsor, en kombinerad speldosa/sparbössa i silver, kläder, gosedjur, silveraskar för första tanden och första locken, 3 st smyckeskrin, ett sött set med förvaringslådor, en box för hennes första minnen, pengar, en rosa hammarbänk, en skallra i form av en uggla, en mätsticka där man kan sätta i ett kort när Novis är vissa längder, en gosig filt, en liten resväska, överkast till spjälsängen och en spegel med prasselleksaker på att ha i bilen för att både kunna se och roa Nova även om man kör.

Ett stort tack till alla som var med och firade vår älskade Nova. Det betyder jättemycket och vi hoppas att ni kommer att följa henne genom livet.

♥ 

 

PS. Följ mig gärna på Instagram också, du hittar mig som: MittGlammigaLiv